Inlägg #16: Johan Svensson förklarar hur det kan komma sig att Sverige idag inte uppfyller villkoren för den demokratiska rättsstaten i 1 kapitlet 1 § tredje stycket regeringsformen.

För denna är trots allt fastslagen i svensk grundlag och Sverige har genom Europakonventionen förbundit sig att garantera alla svenska medborgare har en ovillkorlig rätt till rättvisa rättegångar.

Vilket ansvar har egentligen riksdagens partier och ledamöter samt de etablerade medierna och deras journalister för detta?

Varför röstade en enig riksdag 2018 nej till införandet av en svensk resningsdomstol och hur kan det komma sig att svenska journalister inte granskar rättsväsendet kritiskt och ifrågasättande?

Inlägg #15: Johan Svensson granskar SVT:s Uppdrag granskning. Lever redaktionen upp till sitt uppdrag att synliggöra missförhållanden, maktmissbruk och att utkräva ansvar för detta?

Eller finns det frågor som är för stora för att granska och makthavare som därför aldrig ställs till svars?

Den överraskande slutsatsen visar på något som bäst kan beskrivas som ett moment 22 för den granskande journalistiken i Sverige, vilket får långtgående konsekvenser för den svenska rättsstaten.

Hotet mot denna kommer nämligen inte, som företrädare för den indirekta demokratin och staten påstår, utifrån. Den kommer oväntat nog inifrån, från den svenska staten själv.

Inte från främmande makter som Ryssland och Kina eller Donald Trumps amerikanska presidentadministration och andra anti-demokratiska grupperingar inom Europa och Sverige.

Inlägg #14: Johan Svensson granskar de svenska mediernas undersökande journalistik i en serie reportage som publiceras under Vox Populi på Nyhetsbyrån Nota Bene.

Den första delen, “Uppdrag granskning: ”Noggranna, rättvisa, modiga”?” publicerades den 18 oktober 2020.

Den sjätte och sista delen, “Vem förlorar på en granskning av rättsstaten?” publicerades den 2 november 2020.

Inlägg #13: Johan Svenssons nya text “Verklighetens ‘gangsteradvokater'” (2020-09-21) publicerades i går på Sveriges tredje största nyhetssida i sociala medier: Nyhetsbyrån Nota Bene!

Inlägg #12: Johan Svensson granskar advokat Viktor Bankes påstående om att ”de verkliga gangsteradvokaterna” endast är de brottmålsadvokater som de låter sig styras av sina grovt kriminella klienter.

Stämmer det eller kan verklighetens gangsteradvokater faktiskt vara de brottmålsadvokater som i praktiken avlönas av staten och tar stor plats i samhällsdebatten som debattörer och rättsexperter?

Brinner dessa advokater verkligen lika starkt för rättssäkerhet i verkligheten eller är deras starka rättspatos bara ett sätt för dem att bygga sina egna varumärken i syfte att tjäna mer pengar?

Johan Svensson granskar därför några av Sveriges mest namnkunniga brottmålsadvokater, advokaterna Per E Samuelson och Marko Tuhkanen, samt målsägandebiträdet och advokaten Elisabeth Fritz Massi.

Alla tre fick nämligen en och samma anbudsförfrågan från Johan Svensson om att upprätta en resningsansökan för en kvinnlig målsägande som ansåg sig ha blivit utsatt för brott i myndighetsutövningen av sex höga domare.

Inlägg #11: Johan Svensson fortsätter att granska Advokatsamfundet och dess tidigare generalsekreterare Anne Ramberg.

I en uppmärksammad skandaldom från Solna tingsrätt 2018-02-19 kom två nämndemän från Centern att fria en tilltalad för att han ansågs komma från en bättre familj än den kvinnliga målsäganden.

Domen fördömdes av politiker, advokater och rättsexperter på grund av att nämndemännens bevisvärdering stred mot grunderna i svensk rätt och kom att bli känd som den så kallade Sharia-domen.

Anne Ramberg, Advokatsamfundets dåvarande generalsekreterare, menade till och med att domen “hör inte hemma i svensk rätt”.

Ändå kom Advokatsamfundets disciplinnämnd 2018-09-20 att fria en advokat, trots att han bevisligen hade kommit att åsidosätta god advokatsed på ett allvarligt sätt.

Den enda rimligen förklaringen till det friande beslutet kan enligt Johan Svensson endast vara, även om det inte sägs uttryckligen, att advokaten ansågs ha en högre social och rättslig status än den kvinnliga målsäganden som anmälde honom.

För i annat fall handlar det om något ännu allvarligare, nämligen ett medvetet åsidosättande av en absolut rättsregel.

Johan Svensson visar dessutom att staten inte bara har varit representerad vid Disciplinnämndens beslut, Advokatsamfundets egen “sharia-dom”, utan att staten även har kommit att godkänna den i efterhand.

Inlägg #10: Johan Svenssons nya text “Anne Rambergs och Advokatsamfundets egen ‘sharia-dom'” (2020-08-31) har i dag publicerats av Nyhetsbyrån Nota Bene under avdelningen Vox Populi (folkets röst).

Inlägg #9: Johan Svenssons nya text “”Anne Ramberg asylaktivism – för att öka advokaternas intäkter” (2020-08-23) har publicerats av Nyhetsbyrån Nota Bene under avdelningen Vox Populi (folkets röst).

Texten är en nedkortad version av inlägget “Anne Rambergs rättsstatsprinciper” (2020-08-23).

Inlägg #8: Johan Svensson granskar Advokatsamfundet och dess tidigare generalsekreterare Anne Ramberg.

I tidningen Advokaten nr 8 2017 hyllade Anne Ramberg rättsstaten och ställde upp ett antal villkor som måste vara uppfyllda i en sådan.

Hon hade tidigare fastslagit att rätten att företrädas av en advokat var en sådan rättsstatlig princip.

Men skulle hon och Advokatsamfundet verkligen komma att stå upp för denna okränkbara rätt?

Jag därför mejlade henne en fråga om detta med anledning av att jag då hade nekats advokat av ett tiotal advokatbyråer i ett mål där staten var motpart.

Läs min fråga och Anne Rambergs oväntade svar på denna.

Inlägg #6: Johan Svensson granskar mediernas bild av Leif GW Persson som en oberoende samhällsdebattör, rättsexpert och sanningssägare. Stämmer den eller är den bara en myt som medierna har skapat för att tjäna pengar på varumärket Leif GW?

Om den stämmer, varför slutade Leif GW Persson i så fall att höra av sig i september 2017 när han och redaktionen på “Veckans brott” i SVT var tillbaka för en ny säsong?

För han hade ju i maj 2017 kommit att lova att granska Johan Svenssons uppgifter om att åsidosättandet av lag inte var “sorgliga undantag” i det svenska rättssystemet, vilket Leif GW Persson hade kommit att hävda i en tidningsintervju i samband med Kaj Linnas resningsmål i hovrätten och fallet Kevin.

Var det för att Leif GW Persson redan visste att tillståndet för det svenska rättssystemet var “väldigt illa” och att han inte ville betala det höga pris som följer av att berätta det?

Och i vems tjänst är det som Leif GW Persson nu har tilldelats kungens medalj “för framstående folkbildande insatser som kriminolog”? Statens eller allmänhetens?