Kategori: Historik
En rättspolitisk opposition utan oppositionella
Inlägg #17: Johan Svensson tog i samband med riksdagsvalet 2018 kontakt med tre riksdagsledamöter från oppositionspartierna KD, SD och M.
Dessa tre var Caroline Szyber (KD), Jonas Andersson (SD) och Ida Drougge (M).
Samtalen med dessa förklarar varför det inte finns någon verklig rättspolitisk opposition i Sveriges riksdag idag.
Ingen av dem ville nämligen uppmärksamma eller åtgärda systemfel inom rättsstaten.
En av dem var inte tillräckligt kaxig för att göra det. En annan ansåg att frågan var för abstrakt, inte väckte känslor och därför var politiskt omöjlig att genomföra. En tredje förstod inte frågan över huvud taget.
Samtalen förklarade även varför det inte är tillräckligt med en svensk resningsdomstol för att säkerställa att enskilda garanteras Europakonventionens rätt till en rättvis rättegång i Sverige.
De förklarar vidare varför allmänheten inte kan förvänta sig att enskilda ledamöter följer sin politiska övertygelse i omröstningar i riksdagen och varför ett utökat ämbetsmannaansvar inte skulle ge fler fällande domar för brottsliga tjänstefel.
För riksdagsledamöterna är lojala med det egna partiet i första hand och den egna familjen i andra hand.
Därutöver har vi sedan många år tillbaka en situation där åklagare inte vill väcka åtal för fel och försummelser i myndighetsutövningen.
Uppklarningsprocenten för tjänstefel är nästan noll och därmed lika låg som för cykelstölder.
Detta är givetvis anmärkningsvärt.
För cykelstölderna saknar ju, till skillnad från de brottsliga tjänstefelen, nästan alltid en utpekad gärningsman.
Men så länge åklagare kan fortsätta att begå brottsliga tjänstefel genom att inte väcka åtal för anmälda tjänstefel kommer inte ett utvidgat tjänstemannaansvar att medföra någon ändring i sak.
För detta krävs det en politisk vilja och någon sådan finns uppenbarligen inte i Sveriges riksdag idag.
Läs mer
Orättsstatens administratörer – därför är Sverige ingen rättsstat
Inlägg #16: Johan Svensson förklarar hur det kan komma sig att Sverige idag inte uppfyller villkoren för den demokratiska rättsstaten i 1 kapitlet 1 § tredje stycket regeringsformen.
För denna är trots allt fastslagen i svensk grundlag och Sverige har genom Europakonventionen förbundit sig att garantera alla svenska medborgare har en ovillkorlig rätt till rättvisa rättegångar.
Vilket ansvar har egentligen riksdagens partier och ledamöter samt de etablerade medierna och deras journalister för detta?
Varför röstade en enig riksdag 2018 nej till införandet av en svensk resningsdomstol och hur kan det komma sig att svenska journalister inte granskar rättsväsendet kritiskt och ifrågasättande?
Läs mer
Om uppdrag utan granskning i SVT och Aftonbladet
Inlägg #15: Johan Svensson granskar SVT:s Uppdrag granskning. Lever redaktionen upp till sitt uppdrag att synliggöra missförhållanden, maktmissbruk och att utkräva ansvar för detta?
Eller finns det frågor som är för stora för att granska och makthavare som därför aldrig ställs till svars?
Den överraskande slutsatsen visar på något som bäst kan beskrivas som ett moment 22 för den granskande journalistiken i Sverige, vilket får långtgående konsekvenser för den svenska rättsstaten.
Hotet mot denna kommer nämligen inte, som företrädare för den indirekta demokratin och staten påstår, utifrån. Den kommer oväntat nog inifrån, från den svenska staten själv.
Inte från främmande makter som Ryssland och Kina eller Donald Trumps amerikanska presidentadministration och andra anti-demokratiska grupperingar inom Europa och Sverige.
Läs mer
De verkliga gangsteradvokaterna
Inlägg #12: Johan Svensson granskar advokat Viktor Bankes påstående om att ”de verkliga gangsteradvokaterna” endast är de brottmålsadvokater som de låter sig styras av sina grovt kriminella klienter.
Stämmer det eller kan verklighetens gangsteradvokater faktiskt vara de brottmålsadvokater som i praktiken avlönas av staten och tar stor plats i samhällsdebatten som debattörer och rättsexperter?
Brinner dessa advokater verkligen lika starkt för rättssäkerhet i verkligheten eller är deras starka rättspatos bara ett sätt för dem att bygga sina egna varumärken i syfte att tjäna mer pengar?
Johan Svensson granskar därför några av Sveriges mest namnkunniga brottmålsadvokater, advokaterna Per E Samuelson och Marko Tuhkanen, samt målsägandebiträdet och advokaten Elisabeth Fritz Massi.
Alla tre fick nämligen en och samma anbudsförfrågan från Johan Svensson om att upprätta en resningsansökan för en kvinnlig målsägande som ansåg sig ha blivit utsatt för brott i myndighetsutövningen av sex höga domare.
Läs mer
Anne Ramberg och Advokatsamfundets egen “sharia-dom”
Inlägg #11: Johan Svensson fortsätter att granska Advokatsamfundet och dess tidigare generalsekreterare Anne Ramberg.
I en uppmärksammad skandaldom från Solna tingsrätt 2018-02-19 kom två nämndemän från Centern att fria en tilltalad för att han ansågs komma från en bättre familj än den kvinnliga målsäganden.
Domen fördömdes av politiker, advokater och rättsexperter på grund av att nämndemännens bevisvärdering stred mot grunderna i svensk rätt och kom att bli känd som den så kallade Sharia-domen.
Anne Ramberg, Advokatsamfundets dåvarande generalsekreterare, menade till och med att domen “hör inte hemma i svensk rätt”.
Ändå kom Advokatsamfundets disciplinnämnd 2018-09-20 att fria en advokat, trots att han bevisligen hade kommit att åsidosätta god advokatsed på ett allvarligt sätt.
Den enda rimligen förklaringen till det friande beslutet kan enligt Johan Svensson endast vara, även om det inte sägs uttryckligen, att advokaten ansågs ha en högre social och rättslig status än den kvinnliga målsäganden som anmälde honom.
För i annat fall handlar det om något ännu allvarligare, nämligen ett medvetet åsidosättande av en absolut rättsregel.
Johan Svensson visar dessutom att staten inte bara har varit representerad vid Disciplinnämndens beslut, Advokatsamfundets egen “sharia-dom”, utan att staten även har kommit att godkänna den i efterhand.
Läs mer
Anne Rambergs rättsstatsprinciper
Inlägg #8: Johan Svensson granskar Advokatsamfundet och dess tidigare generalsekreterare Anne Ramberg.
I tidningen Advokaten nr 8 2017 hyllade Anne Ramberg rättsstaten och ställde upp ett antal villkor som måste vara uppfyllda i en sådan.
Hon hade tidigare fastslagit att rätten att företrädas av en advokat var en sådan rättsstatlig princip.
Men skulle hon och Advokatsamfundet verkligen komma att stå upp för denna okränkbara rätt?
Jag därför mejlade henne en fråga om detta med anledning av att jag då hade nekats advokat av ett tiotal advokatbyråer i ett mål där staten var motpart.
Läs min fråga och Anne Rambergs oväntade svar på denna.
Läs mer
Allt
Lämna ditt stöd
Du får gärna stödja mitt arbete för brottsoffer!
Använd i så fall formuläret på sidan KONTAKT för att lämna förslag på hur ett sådant stöd eller samarbete skulle kunna se ut.
