Författare: Johan Svensson

Inlägg #15: Johan Svensson granskar SVT:s Uppdrag granskning. Lever redaktionen upp till sitt uppdrag att synliggöra missförhållanden, maktmissbruk och att utkräva ansvar för detta?

Eller finns det frågor som är för stora för att granska och makthavare som därför aldrig ställs till svars?

Den överraskande slutsatsen visar på något som bäst kan beskrivas som ett moment 22 för den granskande journalistiken i Sverige, vilket får långtgående konsekvenser för den svenska rättsstaten.

Hotet mot denna kommer nämligen inte, som företrädare för den indirekta demokratin och staten påstår, utifrån. Den kommer oväntat nog inifrån, från den svenska staten själv.

Inte från främmande makter som Ryssland och Kina eller Donald Trumps amerikanska presidentadministration och andra anti-demokratiska grupperingar inom Europa och Sverige.

Inlägg #11: Johan Svensson fortsätter att granska Advokatsamfundet och dess tidigare generalsekreterare Anne Ramberg.

I en uppmärksammad skandaldom från Solna tingsrätt 2018-02-19 kom två nämndemän från Centern att fria en tilltalad för att han ansågs komma från en bättre familj än den kvinnliga målsäganden.

Domen fördömdes av politiker, advokater och rättsexperter på grund av att nämndemännens bevisvärdering stred mot grunderna i svensk rätt och kom att bli känd som den så kallade Sharia-domen.

Anne Ramberg, Advokatsamfundets dåvarande generalsekreterare, menade till och med att domen “hör inte hemma i svensk rätt”.

Ändå kom Advokatsamfundets disciplinnämnd 2018-09-20 att fria en advokat, trots att han bevisligen hade kommit att åsidosätta god advokatsed på ett allvarligt sätt.

Den enda rimligen förklaringen till det friande beslutet kan enligt Johan Svensson endast vara, även om det inte sägs uttryckligen, att advokaten ansågs ha en högre social och rättslig status än den kvinnliga målsäganden som anmälde honom.

För i annat fall handlar det om något ännu allvarligare, nämligen ett medvetet åsidosättande av en absolut rättsregel.

Johan Svensson visar dessutom att staten inte bara har varit representerad vid Disciplinnämndens beslut, Advokatsamfundets egen “sharia-dom”, utan att staten även har kommit att godkänna den i efterhand.