Högsta domstolens ordförande Anders Eka fastslår nu att rättsstatsprincipen inte längre gäller i Sverige

Bilden överst på sidan: Justitierådet Anders Eka, ordförande i Högsta domstolen sedan 2018. Fotot finns publicerat i Sveriges domstolars mediabank för pressbilder och är taget den 5 april 2022 av Carl Johan Erikson.

 

Inlägg #32: Johan Svensson granskar ett beslut den 30 mars 2023 i Högsta domstolen där ordföranden Anders Eka som ensamt justitieråd beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Beslutet innebär i praktiken en avkriminalisering av brotten förtal enligt 5 kapitlet 1 § brottsbalken och förolämpning enligt 5 kapitlet 3 § brottsbalken.

Det är därför enligt “Lex Flising” inte längre brottsligt att lämna det som tidigare ansågs vara förtalsgrundande uppgifter om andra i sociala medier, oavsett om uppgifterna är sanna eller om det är försvarligt att lämna dem.

För enligt 1 kapitlet 9 § regeringsformen ska domstolar i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. En rättegång ska dessutom enligt 2 kapitlet 11 § andra stycket regeringsformen genomföras rättvist. Rätten till en rättvis rättegång skyddar enskilda mot godtycklig rättstillämpning. Lika fall ska behandlas lika.

Johan Svensson skulle därför idag kunna hävda att Björn Flising blev avskedad från sin tjänst som universitetslektor vid Göteborgs universitet 2015, efter att ha trakasserat unga studentskor sexuellt och för att han ägnade sina föreläsningar åt att propagera för införandet av sovjetisk kommunism med arbetsläger för oliktänkande i Sverige, utan att göra sig skyldig till brott.

Genom beslutet den 30 mars 2023 kom Högsta domstolen och Anders Eka även att åsidosätta rättsstatens principer. En av dessa är formell legalitet, som innebär att lagar följs. Beslutet att inte meddela prövningstillstånd i det överklagade målet åsidosätter denna grundläggande rättsstatliga princip.

Publicerad: 2023-04-21. Uppdaterad: 2023-04-21.

 

Högsta domstolens ordförande Anders Eka har varit justitieråd sedan 2013 och har bland annat varit medförfattare till boken “Regeringsformen: med kommentarer” (Norstedts juridik, 2018, andra upplagan, 791 sidor). Han deltog även i Grundlagsutredningens arbete när regeringsformen kom att moderniseras och reformeras i grunden genom de ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2011.

Sverige har fyra grundlagar. Dessa är regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Grundlagarna står över alla andra lagar. Detta betyder att innehållet i de andra lagarna aldrig får strida mot det som står skrivet i grundlag.

Det är i regeringsformen som de grundläggande bestämmelserna om hur Sveriges statsskick är organiserat och hur det demokratiska system ska fungera, se kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform. I regeringsformen finns enskildas grundläggande fri- och rättigheter i förhållande till det allmänna och där slås också rättsstatsprincipen fast med kraven på exempelvis lagenlighet, objektivitet och självständighet vid myndighetsutövning.

Trots detta kom Anders Eka den 30 mars 2023 att avkriminalisera de båda brotten förtal enligt 5 kapitlet 1 § brottsbalken och förolämpning enligt 5 kapitlet 3 § brottsbalken när han som ensamt justitieråd beslutade att inte meddela prövningstillstånd i Högsta domstolens mål Ö 7435-22.

För genom det slutliga beslutet kom Anders Eka att slå fast “Lex Flising”. Enligt denna bestämmelse är det inte längre brottslig att lämna det som tidigare ansågs vara förtalsgrundande uppgifter om andra i sociala medier. Detta gäller alltså oavsett om uppgifterna är sanna eller om det är försvarligt att lämna dem.

I det överklagade målet hade jag i ett förenklat tvistemål stämt Björn Flising och yrkat att han skulle ersätta mig med 5 000 kronor för kränkningsersättning på grund av brottsligt förtal efter det att han i två kommentarer till ett inlägg på min sida Orättsstaten.se i Facebook.

Björn Flising hade i den ena av sina kommentarer den 18 december 2021 kommit att lämna osanna uppgifter om att jag som nämndeman skulle ha trakasserat domstolskollegor (se Alingsås tingsrätts mål FT 153-22 och Hovrätten för Västra Sveriges mål FT 3592-22).

Att uppgifterna inte var sanna medgav även Björn Flising själv i tingsrätten, så detta var ostridigt. Han uppgav då att han i affekt hade kommit att skriva att “att ‘Orättsstaten. se’ endast är en dim-ridå och egentligen handlar om att Johan Svensson är förbannad över att han blev olämplighetsförklarad som nämndeman i Umeå för att han trakasserat sina kollegor för att de inte har samma SD-värderingar som han själv har”.

Därigenom kom Björn Flising att ha pekat ut mig som brottslig eller klandervärd i mitt levnadssätt och lämnat uppgifter som syftat till att utsätta mig för andras missaktning. Uppgifterna var därmed att anse som brottsligt förtal 5 kapitlet 1 § brottsbalken.

Tingsrätten kom dock i sin dom den 22 april 2022 i praktiken endast att pröva om Björn Flisings andra kommentar i min stämningsansökan var att anse som förtalsgrundande. I denna kommentar hade Björn Flising uttalat att jag var en “rättshaverist”. Detta ansåg tingsrätten med hänvisning till rättspraxis inte utgöra brottsligt förtal och ogillade därför käromålet.

I domskälen angav följande domskäl (se Alingsås tingsrätts dom 2022-04-22 i mål FT 153-22, s. 8 – 9):

”Det står helt klart att de inlägg som Björn Flising publicerat rör Johan Svensson i vart fall delar av inläggen. Johan Svensson utpekas som ”förbannad över att han blev olämplighetsförklarad som nämndeman i Umeå för att han trakasserat sina kollegor för att de inte har samma SD-värderingar som han själv har”. Johan Svensson utpekas även som person i fråga om att han ansett att en annan facebookanvändare som insiktsfull när hon skrivit ”korrupt på maffiavis”. Slutligen pekas Johan Svensson ut när Björn Flising skriver att ”[d]et visar väl endast vilket svagt underlag rättshaveristen Johan Svensson har för sina trakasserier mot sina domstolskollegor”. I övriga delar av inläggen som utgör grund för talan anser tingsrätten att Johan Svensson inte pekas ut.

Frågan är om dessa uttalanden utpekar Johan Svensson som brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller annars är uppgifter som är ägnade att utsätta Johan Svensson för andras missaktning.

Tingsrätten anser att varken uppgifterna om olämplighetsförklaring, trakasserier mot sina kollegor, SD-värderingar eller utpekandet av vad Johan Svensson anser är insiktsfullt är uppgifter av sådan allvarlig beskaffenhet som kan föranleda att Johan Svensson har utpekats som brottslig, klandervärd eller annars är ägnade för andra missaktning. Tingsrätten anser inte att dessa utgör uttalanden av sådan allvarlig beskaffenhet som krävs för att det ska röra sig om förtal.”

Då tingsrätten i praktiken inte prövade Björn Flisings båda kommentarer i rättslig mening var att anse som brottsligt förtal, det vill säga även den kommentar där han påstår att jag skulle ha trakasserat kollegor i förvaltningsrätten, överklagade jag domen till hovrätten.

Tingsrättens skäl för att ogilla min talan för brottsligt förtal var mycket anmärkningsvärda. Skälen är nämligen antingen brottsliga på grund av en omedveten brist på kvalificerade rättsliga kunskaper eller en medveten ovilja att döma i enlighet med lag, grundlag och domareden i 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

Domskälen utgör därför grovt tjänstefel enligt 20 kapitlet 1 § brottsbalken. Detta eftersom att det för domare finns ett förhöjt aktsamhetskrav i myndighetsutövningen. En domare kan med andra ord inte skriva hur slarviga domskäl som helst.

Det är för det första inte sant att Johan Svensson som nämndeman skulle ha ”trakasserat sina kollegor”. Detta har aldrig hänt, utan det är något som Björn Flising hittat på för att uttrycka missaktning mot mig och utsätta mig för andras missaktning.

Björn Flising gillade nämligen inte innehållet i inlägget på Orättstaten.se i Facebook från den 12 december 2021 där jag förklarade hur både Umeå tingsrätt och Förvaltningsrätten i Umeå kunde få obehörighetsförklaringarna av mig som nämndeman i oktober 21019 respektive november 2019 fastställda av Domstolsverket och Högsta förvaltningsdomstolen (se även “Varför har vi domstolar när de ända inte behöver följa lagen?”, Orättsstaten.se 2021-12-12).

Detta trots att det var uppenbart i målen att skälen för att förklara mig som obehörig att tjänstgöra som nämndeman saknade stöd i lag och därför utgjorde en kränkning av min rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen.

Att det verkliga skälet till obehörighetsförklaringarna var att jag tidigare hade kommit att rikta kritik mot sex högre domare i Hovrätten för Övre Norrland och anmäla dessa för brottsliga tjänstefel var det däremot ingen som ville medge öppet.

 

För det andra innebär användningen av påståendet att Johan Svensson skulle ha ”trakasserat sina kollegor” i Umeå tingsrätt och Förvaltningsrätten i Umeå att samtliga rekvisit för brottsligt förtal är uppfyllda.

Björn Flisings användning av ordet ”trakasserier” gör att han ”utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning” enligt 5 kap. 1 § brottsbalken.

Så här definierar till exempel Diskrimineringsombudsmannen (DO) begreppet ”trakasserier” (se ”Visa när det inte är okej”; sidan senast uppdaterad 20 december 2021):

”Trakasserier och sexuella trakasserier är beteenden som är oönskade av den som blir utsatt. Det är du som blir utsatt för trakasserier som avgör vad som är oönskat eller kränkande.

Enligt lagen måste den som trakasserar förstå hur agerandet upplevs för att det ska bli fråga om trakasserier eller sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att du som blir eller har blivit trakasserad klargör för den som trakasserar att beteendet är obehagligt eller ovälkommet.”

Att jag skulle ha trakasserat mina kollegor innebär med andra ord i rättslig mening att jag har ”utpekats som klandervärd i sitt levnadssätt”. Att jag därigenom också har utpekats ”såsom brottslig” framgår av Konstnärsnämndens förklaring av begreppet ”trakasserier” (se ”Vad säger lagen om trakasserier?”; sidan är uppdaterad den 8 mars 2018):

”Trakasserier i sig är inte ett rättsligt begrepp, utan hänger ihop med diskrimineringslagen. Trakasserierna blir ett brott om någon kränker dig på ett sätt som kan kopplas till diskrimineringsgrunderna. Andra slags trakasserier kan falla under andra brottsrubriceringar, som olaga förföljelse eller fridskränkning. Men sexuella trakasserier är ett särskilt brott enligt diskrimineringslagen.”

Under rubriken ”Trakasserier och sexuella trakasserier enligt diskrimineringslagen” på samma sida utvecklar sedan Konstnärsnämnden vilka brott ”trakasserier” kan utgöra:

”Trakasserier – liksom hatbrott och näthat – omfattar flera brott utan att i sig vara juridiska termer. När trakasserier kan kopplas till diskrimineringsgrunderna är det ett brott enligt diskrimineringslagen. Trakasserier används även som ett samlingsbegrepp enligt brottsbalkens bestämmelser.”

Det ovan sagda innebär alltså att Björn Flising hade gjort sig skyldig till brottsligt förtal enligt 5 kapitlet 1 § brottsbalken. Men trots detta valde hovrätten den 28 oktober 2022 att inte meddela prövningstillstånd i målet.

När sedan även Högsta domstolens ordförande Anders Eka beslutade att inte lämna prövningstillstånd för det överklagade målet innebär det att brotten förtal av normalgraden och förolämpning inte längre är straffbara efter den 30 mars 2023. Det är detta som är ”Lex Flising”.

Rättsregeln, som inte är en bestämmelse i lag, innebär att det från och med den 30 mars 2023 är straffritt för mig och alla andra att lämna motsvarade missaktande uppgifter om Björn Flising i sociala medier.

För enligt 1 kapitlet 9 § regeringsformen ska domstolar i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. En rättegång ska dessutom enligt 2 kapitlet 11 § andra stycket regeringsformen genomföras rättvist. Rätten till en rättvis rättegång skyddar enskilda mot godtycklig rättstillämpning. Lika fall ska därför behandlas lika.

Jag skulle därför kunna hävda att Björn Flising blev avskedad från sin tjänst som universitetslektor vid Göteborgs universitet 2015, efter att ha trakasserat unga studentskor sexuellt och för att han ägnade sina föreläsningar åt att propagera för införandet av sovjetisk kommunism med arbetsläger för oliktänkande i Sverige, utan att göra mig skyldig till brott.

Om Björn Flising verkligen har varit anställd som universitetslektor mellan 1974 till 2015 vid Göteborgs universitet vet jag inte, men det är en uppgift som jag hämtar från hans egen personliga sida i Facebook. På denna sida framgår det även att han har gått på Vasa allmänna läroverk, bor i Lerum och har ett Karl Marx-inspirerat skägg.

Högsta domstolens beslut innebär vidare att inte heller längre straffbart att kalla andra mördare eller nazist. En poddare och känd anti-rasist har tidigare kommit att dömas till 5 000 kronor i skadestånd av Falu tingsrätt efter att pekat ut en man som dömdes för dråp 1991 för “mördare och nazist” i ett inlägg på Twitter (“Henrik Johansson döms för förtal – pekade ut ‘mördare'”, Dalademokraten 2022-09-11).

Hur många följare journalisten Henrik Johansson, grundaren för sidan “Inte rasist, men…” hade den 9 november 2021 eller hur många som såg den Tweet där han kallade den dråpdömde 47-åringen för “nazist och mördare” vet jag inte. Den 16 april 2023 hade Henrik Johansson över 14 300 följare av det Twitter-konto som han skapade 2011, det vill säga “@mrhenko123”.

Sidan Orättsstaten.se i Facebook hade nästan 800 följare den 18 december 2021 och att de inlägg som jag skriver där kan läsas, delas och kommenteras av alla som vill. Sidan är nämligen offentlig. Det inlägg som Björn Flising kommenterade den 18 december 2021 marknadsfördes och hade klockan 16.17 den 20 december 2021 nåtts av 13 565 personer och hade haft mer än 2 200 inläggsinteraktioner.

Fler än 1 200 hade då gillat inlägget, som hade fått 206 kommentarer och delats 270 gånger. Det var även vid denna tidpunkt som Johan Svensson uppmärksammade, tog bort och anmälde Björn Flisings båda brottsanmälda kommentarer klockan 02.34 och klockan 03.37 till Facebook som kränkande.

Att inte heller ärekränkningsbrottet förolämpning enligt 5 kapitlet 3 § brottsbalken är straffbart, om inte förtal enligt 5 kapitlet 3 § brottsbalken är det, framgår av reglerna om konsumtion. Att ett brott konsumeras av ett annat betyder att den som har begått flera brott genom samma handling endast straffas för det allvarligare brottet.

Ett exempel är om man misshandlar någon så att personen avlider, så döms man inte för både grov misshandel och mord eller dråp, utan endast för mord eller dråp. Vid en avkriminalisering av ett brott av normalgraden, så innebär det att man inte heller längre kan dömas för det ringa brottet men däremot samma brott om det uppfyller rekvisiten för det grova brottet.

I en skrivelse har Sveriges regering uttalat det följande om rättsstatsprincipens innebörd för den svenska rättsordningen (“Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik”, Skr. 2007/08:109 s. 16):

“Rättsstatsprincipen innebär att ingen får stå ovanför eller utanför lagen, att staten och statsorganen är skyldiga att följa gällande rätt och att det finns garantier mot missbruk av statsmakten. Förutom formell legalitet som innebär att lagar följs krävs dessutom att lagar stiftas och tillämpas utan diskriminering och med respekt för individens värdighet och mänskliga rättigheter. Det krävs likhet inför lagen och ett oberoende och fungerande rättsväsende som alla har tillgång till, rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid i en rättvis rättegång inför en oberoende och opartisk domstol, samt förbud mot godtyckligt frihetsberövande. Ett fungerande rättsväsende kräver okorrumperade poliser och åklagare, oberoende advokater, en obunden och opartisk domarkår, samt att domstolarnas beslut efterlevs.”

Dessa rättsstatliga principer finns uttryckta i regeringsformen:

I 1 kapitlet 1 § 3 stycket framgår att all offentlig makt utövas under lagarna. Den förvaltningsrättsliga legalitetsprincipen fastställer med andra ord den offentliga maktens normbundenhet.

I 1 kapitlet 9 § regeringsformen fastställs det att domstolarna och andra myndigheter eller organ som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Denna bestämmelse är ett utryck för objektivitetsprincipen och utgör grunden för rättsstatsbegreppet.

I 1 kapitlet 4 § regeringsformen fastslås det att det är riksdagen som är folkets främsta företrädare och att det är riksdagen som stiftar lag.

Att Högsta domstolens ordförande Anders Eka genom sitt beslut att inte meddela prövningstillstånd den 30 mars 2023 i mål Ö 7435-22 åsidosätter dessa rättsstatliga principer är givetvis mycket förvånade. För det innebär att han gör sig skyldig till grovt tjänstefel enligt 20 kapitlet 1 § andra stycket brottsbalken. Detta är ett brott som ger fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Men vi har sedan många år tillbaka en situation där åklagare inte vill väcka åtal för fel och försummelser i myndighetsutövningen. Uppklarningsprocenten för tjänstefel är nämligen nästan noll och därmed lika låg som för cykelstölder (“En rättspolitisk opposition utan oppositionella”, Orättsstaten.se 2021-04-30).

Detta känner Anders Eka självklart till. Han och andra domare i allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar tillåts ju dagligen åsidosätta svensk lag i beslut och domar. Därmed riskerar Anders Eka ingenting när han nu väljer att inte överpröva tingsrättens friande dom i förtalsdelen.

Det blir däremot märkligt när höga företrädare för den svenska staten går ut och kritiserar andra EU-länder för att inte rätta sig efter grundläggande demokratiska principer och dessutom vill tvinga länder som Ungern och Polen att uppfylla grundläggande rättsstatsprinciper genom att tillämpa EU:s särskilda rättsstatsmekanism för att hålla inne EU-pengar (“Ungern: EU stoppar utbetalning av stöd pga brister i rättsstat”, Privata affärer 2022-11-30).

Som enskild kan man därför ställa frågan om “Hur länge ska summariska avslag tillåtas vara norm i Sveriges högsta domstolar?” (Orättsstaten.se 2022-02-18). Det är en fråga som regeringen och riksdagen idag besvarar med tystnad. Deras svar är alltså att det kommer att vara så under överskådlig framtid.

Men tack vare att Högsta domstolens “Lex Halling” kan vi nu i varje fall unna oss att lämna ärekränkande uppgifter om andra i sociala medier, utan att riskera att fällas för brotten förtal eller förolämpning.

Även om det i teorin fortfarande är så att det är riksdagen som stiftar lagar och domstolarna som dömer efter dessa lagar. För annars skulle inte regeringen och riksdagen längre kunna fortsätta att hävda att Sverige är en demokratisk rättsstat.

/Johan Svensson