Bilden överst på sidan är ett kollage av följande två bilder: “Per E. Samuelsson, attorney of the accused Carl Lundström”, Wikimedia Creative Commons, den 20 april 2009 (något beskuren); “Elisabeth Massi Fritz at Fadimedagarna 2014, Berns Salonger, Stockholm, Sweden”, Anders Henriksson – a_33_5388, CC BY 2.0, Wikimedia Creative Commons, den 19 januari 2014.

Inlägg #12: Johan Svensson granskar advokat Viktor Bankes påstående om att ”de verkliga gangsteradvokaterna” endast är de brottmålsadvokater som de låter sig styras av sina grovt kriminella klienter.

Stämmer det eller kan verklighetens gangsteradvokater faktiskt vara de brottmålsadvokater som i praktiken avlönas av staten och tar stor plats i samhällsdebatten som debattörer och rättsexperter?

Brinner dessa advokater verkligen lika starkt för rättssäkerhet i verkligheten eller är deras starka rättspatos bara ett sätt för dem att bygga sina egna varumärken i syfte att tjäna mer pengar?

Johan Svensson granskar därför några av Sveriges mest namnkunniga brottmålsadvokater, advokaterna Per E Samuelson och Marko Tuhkanen, samt målsägandebiträdet och advokaten Elisabeth Fritz Massi.

Alla tre fick nämligen en och samma anbudsförfrågan från Johan Svensson om att upprätta en resningsansökan för en kvinnlig målsägande som ansåg sig ha blivit utsatt för brott i myndighetsutövningen av sex höga domare.

 

ADVOKATEN VIKTOR BANKE OM EN MISSRIKTAD DEBATT

I en stor intervju om den nya advokatbyrån inriktad på brottmål, sociala medier och förra årets debatt om advokater som marknadsför sig med gangsterromantik säger advokaten Viktor Banke att “de verkliga gangsteradvokaterna är de som sitter i knäet på sina klienter” och “som går in med pengar på häktet eller låter sina häktade klienter ha kontakt med omvärlden” (“Viktor Banke: Risk att klienter och advokater kommit för nära varandra”, Dagens Juridik 2020-09-04).

Det är enligt Viktor Banke inte “de advokater som på Instagram medverkade i en video där man utdelade tips iförda solglasögon som exempel”. För videon har enligt honom “ingenting med gangsterkultur att göra”. Den debatt om brottmålsadvokaters arbetsmetoder som åklagaren Lisa dos Santos initierade under hösten 2019 anser han “saknade riktning”.

Lisa dos Santos hade då kommit att ifrågasätta det etiska i att en brottmålsadvokat i dag kan “sälja in sig själv och sina tjänster till tonerna av skottlossning och kabla ut Instagramfilmer där man iförd solglasögon och drink ger hands on-tips om hur man undanhåller information från polisen” (“Debatt: Gangsterromantik styr gängens advokater”, Aftonbladet 2019-10-28).

En annan som inte delade advokat Viktor Bankes uppfattning om vad som är gangsterkultur var domstolschefen för Södertörns tingsrätt. Eva-Lena Norgren var “då väldigt besviken och djupt bekymrad” över att advokater hade deltagit som statister när en musikvideo med en livsstilskriminell svensk rappare hade spelats in där (“Dömd rappare spelade in musikvideo i rättssal”, Expressen 2019-10-23).

Av de sex advokater som deltog i musikvideon i Södertörns tingsrätt kom endast en av dem att varnas av Advokatsamfundet. De andra fem advokaterna undgick disciplinär påföljd när deras ärenden prövades i Disciplinnämnden. I två av ärendena gjordes endast uttalanden. I de andra tre ärendena, som hade prövats innan musikvideon hade publicerats, kom inte att omprövas (“Disciplinärende 10-15. Medverkan vid inspelning av musik­video; ytterligare beslut från disciplinnämnden i uppmärksammade ärenden.”, Tidningen Advokaten nr 6 2020).

Vilka är då “de verkliga gangsteradvokaterna”? Stämmer det, vilket advokat Viktor Banke hävdar, att dessa endast är de brottmålsadvokater som de “som sitter i knäet” på sina grovt kriminella klienter och bland annat låter dem få ha kontakt med omvärlden när de sitter häktade?

Eller kan det även vara andra advokater än dessa? Hur är det med de brottmålsadvokater som i praktiken avlönas av staten och tar stor plats i samhällsdebatten som debattörer och rättsexperter?

Brinner de lika starkt för rättssäkerhet i verkligheten eller är det bara ett sätt för dem att bygga sina egna varumärken?

ADVOKATEN OCH FÖRFATTAREN PER E SAMUELSON

En av Sveriges mest meriterade brottmålsadvokater är Per E Samuelson. Han är född 1955 och anlitas ofta som försvarare i ekobrottmål. Några av de mest uppmärksammade är målen mot Trustor, Pirate Bay och Saab. Advokat Per E Samuelson har även varit försvarare för Wikileaks-grundaren Julian Assange och ombud för den tidigare ledamoten i Svenska Akademien och författaren Katarina Frostenson.

Den senare har sedan 1989 varit gift med för Jean Claude Arnault, som under metoo kom att anklagas för sexuella trakasserier (“18 kvinnor: Kulturprofil har utsatt oss för övergrepp”, DN 2017-11-24) och i december 2018 dömdes till 2,5 års fängelse för två fall av våldtäkt.

Per E Samuelson har skrivit ett stort antal debattartiklar om rättssäkerhet samt uppträtt som rättsexpert i tv, radio och tidningar. Han har även skrivit ett antal böcker. En av dessa är “Att förhöra ett vittne: en handbok i förhörsteknik” från 1996.

Tillsammans med advokat Lena Ebervall har Per E Samuelson gett ut ett antal romaner om riktiga svenska rättsfall. Några av dessa är “Ers Majestäts olycklige Kurt: en roman med verklighetsbakgrund” (2008), “Mördaren i folkhemmet” (2012), “Bombmannens testamente” (2014) och “Domardansen” (2018).

BOKEN OM EN BORTGLÖMD RÄTTSSKANDAL

Romanen “Domardansen” från 2018 handlar om en bortglömd rättsskandal på 1930-talet. Då friades en domare som misstänktes för brottslig förskingring i omgångar under 1930-talet och 1940-talet av JO, JK och Regeringen.

Domaren kunde därför fortsätta göra karriär inom domarämbetet. Det var först i början på 1950-talet som det till slut blev ohållbart att inte inleda en polisutredning mot domaren. Då hade tidningen Arbetarens ansvarige utgivare 1949 redan hunnit dömas för ärekränkning till två månaders fängelse samt att betala ett skadestånd på 5 000 kronor till domaren efter vad som påstods vara falska brottsanklagelser mot honom.

Domaren, rådmannen Folke Lundquist (1895-1977), fälldes 1953 för brott i tingsrätten. Rättsprocessen fortsatte sen upp till Högsta domstolen, där han slutligen dömdes till tre års fängelse för trolöshet mot huvudman, grovt bedrägeri och bedrägeri. Folke Lundquist kom samtidigt att avsättas som domare.

Efter rättegången kom justitieministern Herman Zetterberg i ett långt svar på en interpellation om påstådd rättsröta att  betona att han aldrig hade haft för avsikt att mörklägga eller undanröja fel och misstag i Lundquist-affären. Herman Zetterberg ansåg att brottsprocessen mot Folke Lundquist skulle ses som ett hälsotecken för rättsordningen och ansåg därför att det inte fanns något behov av åtgärder från hans eller regeringens sida.

Författaren Vilhelm Moberg, som under 1950-talet var engagerad i kampen mot den svenska rättsrötan och vänskapskorruptionen, kom att skildra Lundquist-affären i romanen “Det gamla riket” (1953) och sen även i pjäsen “Domaren” (1957). Han dömdes till dagsböter efter att ha stulit dokument som avslöjade att svensk polisen hade samarbetat med Gestapo. Wilhelm Moberg ansåg dock själv att det hade varit moraliskt riktigt att stjäla handlingarna för att avslöja svenska myndigheters brott.

AFTONBLADETS RECENSION AV DOMARDANSEN

När Aftonbladet recenserar Per E Samuelsons och Lena Ebervalls bok “Domardansen” (2018) gör man det med under avdelningen “konspirationsteorier” och avfärdar då också Vilhelm Moberg och de andra som ifrågasatt den juridiska elitens försvar av domaren Folke Lundquist som “maniska rättshaverister och allmänna knäppskallar” (“Domare på fall”, Aftonbladet 2018-09-29).

För även om enstaka konspirationsteorier är “ganska sanna” ansåg Aftonbladets recensent anmärkningsvärt nog att “en människa som är mån om sin karriär och sitt rykte gör alltid klokast i att stoppa fingrarna i öronen och börja vissla på en melodi så fort hon hör någon uttala något som kan tolkas som en konspirationsteori”.

Det är anmärkningsvärt därför att han inte tycks anse att medierna, den tredje statsmakten, ska granska systemfel inom rättsväsendet. För i en rättsstat är mediernas huvuduppgift, i varje fall de medier som gör anspråk på att vara fria och oberoende av staten, nämligen att granska just rättsväsendet.

Att medier i totalitära regimer inte gör det är en annan sak, men då finns det inte heller någon rättsstat eller rättsstatliga principer att skydda.

Advokat Per E Samuelson, det vill säga en av författarna till “Domardansen”, hade dessutom redan innan Aftonbladets recension av boken kommit att klargöra att han ansåg att en av bokens viktigaste slutsatser var att domare som begår brott än i dag skyddas av rättsväsendet och av höga företrädare för staten (“Domarkåren har attitydproblem”, Legally Yours 2018-05-15).

För enligt Per E Samuelson hade nämligen ingenting förändrats sedan dess. Det är också är förklaringen till att det måste ta 25 år innan rättsövergrepp av domare kan avslöjas i Sverige. Att fallet Folke Lundquist i dag mer eller mindre är bortglömt förklarade advokat Per E Samuelson så här:

“- Det tror jag beror på att han var just domare, att det var en av rättsväsendets egna som orsakade övergreppet. Boken handlar framför allt om hur han i 25 år skyddades av makthavare i Sverige, och om varför det måste ta 25 år innan ett rättsövergrepp kan avslöjas. Vi ser detsamma i Quickskandalen och liknande fall.”

Advokat Per E Samuelson uppgav vidare att “domare har höga tankar om sig själva”, så om en domarkollega anklagas för något väljer de att inte tro på det. På en fråga om advokat Per E Samuelson upplevde att även dagens domare har en liknande självbild svarade han:

“– Ja. Det är därför vi skriver boken. Vår baktanke är att skildra dagens samhälle genom att berätta hur det var för några år sedan.”

 

MIN UPPDRAGSFÖRFRÅGAN TILL ADVOKAT PER E SAMUELSON

Med anledning av detta tog jag 2018-08-13 kontakt med advokat Per E Samuelson. Jag hade då redan fått nej av ett tiotal advokatbyråer och trodde att hans kritik mot domare som skyddas av staten och juristdomare skulle göra honom intresserad av att åta sig “ett mål där domare har gjort[…] sig skyldiga till övergrepp och sedan skyddats av sina egna inom rättsväsendet”.

För det handlade “mer specifikt om domare som har skapat falska bevis för att kunna döma till nackdel för en av parterna i målet”. Jag undrade därför om han var “beredd att avslöja övergreppet eller om det måste gå 25 år innan det kan avslöjas?”

Advokat Per E Samuelson svarade redan samma dag:

“Jag är tyvärr fullbokad och kan därför inte åta mig det erbjudna uppdraget.”

Advokat Per E Samuelson har sedan dess inte heller fått tid att åta sig uppdraget att upprätta en andra resningsansökan till Högsta domstolen. För efter det att han tackat nej till uppdraget uppmanade jag honom direkt att höra av sig “om [han] fick mindre att göra”.

I min uppdragsförfrågan hade jag dessutom klargjort att målet var “okomplicerat” och att det därför inte borde “ta så mycket tid i anspråk”.


ASYLRÄTTSJURISTEN OCH MÄNNISKORÄTTSKÄMPEN VIKTOR BANKE

I en tidningsartikel från Göteborgs-Posten i augusti 2017 beskrevs Viktor Banke, som en “människorättskämpe, författare och jurist vid Advokatbyrån Thomas Bodström” (“Fast på rättspsyk: Krav på ändrad lag”, GP 2017-08-16).

Han utsågs i januari 2018 till Aftonbladets rättsexpert i bevakningen av rättsprocessen mot Rakhmat Akilov, som då misstänktes för terrordådet på Drottninggatan i Stockholm den 7 april 2017 där fem personer dog (“Viktor Banke är Aftonbladets rättsexpert”, Aftonbladet 2018-01-29). Rakhmat Akilov dömdes i juni 2018 år till livstids fängelse för bland annat terroristbrott och fem mord.

Advokat Viktor Banke medgav i mars 2018 själv att inte hade agerat tillräckligt sakligt i debatten under flyktingkrisen 2015 (“Viktor Banke: Jag bidrog till att polarisera flyktingdebatten”, Resumé 2018-03-02), även om han inte tyckte att han hade agerat “för känslomässigt” eller ens opportunistiskt:

“– Jag förstod inte min roll, min position och tog inte mitt ansvar på samma sätt som jag skulle gjort i dag. “

Viktor Banke menade då att rättspatos inte bara var viktigt för honom personligen, “utan för oss som advokater”:

“– När man tycker något är fel är det faktiskt bara att säga det. Så länge man kan särskilja den egna åsikten från det faktiska rättsläget.”

Detta menar alltså advokaten Viktor Banke, som i Resumés intervju med honom beskrivs som “en av de mest profilerade rösterna i flyktingfrågan” och “framburen som ett ministerämne och en nästintill messiansk gestalt bland sina mest förtrogna”.

Jag har dock personligen svårt att förstå varför advokat Viktor Banke skulle hyllas av så många. Att han skrivit ”43 tweets om dagen i fyra år” för sina då 16 000 följare känns inte så imponerade i juridisk mening.

Viktor Banke svarade dock, trots sin höga aktivitet på Twitter, aldrig på min fråga med anledning av ett numera borttaget inlägg som han gjorde som rättsexpert i Aftonbladet (”Det rättssamhälle vi alla är beroende av måste skyddas”, Aftonbladet 2018-04-12):

“Ni är förstås helt ointresserade av det ikväll, men jag skriver i @Aftonbladet om hot jag fått motta på sistone i egenskap av advokat, om hot mot andra som deltar i processer, och om ändringar som bör och inte bör göras.”

Det jag ville veta var varför Viktor Banke ansåg att han som advokat ska skyddas av staten när staten inte längre klarade av att skydda sina medborgare, och om det berodde på att han i praktiken var avlönad av just staten:

”Jag undrar om du förklara varför rättsväsendet ska skyddas när det i allt större utsträckning ändå inte klarar av att fullgöra sin uppgift, dvs att skydda de enskilda medborgare som har utsatts för brott? Är det för att du är beroende av rättsväsendet för din utkomst?”

I en ny lista över de tio bästa advokaterna, domarna, rättsvetarna och åklagarna som skriver på Twitter är det advokat Viktor Banke som har flest följare med sina 26 100 följare (“Listan: Här är Sveriges bästa och mesta juristtwittrare”, Dagens Juridik 2020-09-11).

 

ADVOKATEN OCH MÅLSÄGANDEBITRÄDANDET ELISABETH FRITZ MASSI

Advokat Elisabeth Massi Fritz är 53 år och en av Sveriges mest kända advokater. Hon har arbetat med flera uppmärksammade fall, bland annat de hedersmördade kvinnorna Pela och Fadime, Stureplansrättegången, våldtäktsmålet mot polismästaren Göran Lindberg samt nu även dubbelmordet i Linköping (”Massi Fritz krav inför rättegången”, Expressen 2020-09-11).

Elisabeth Massi Fritz vann 2009 pris som ”Årets jurist” och har kommit att opinionsbilda i frågor om hedersbrott, metoo och samtyckeslagen. I dag företräder hon främst kvinnliga brottsoffer som målsägandebiträde genom sin egen advokatbyrå. Ett målsägandebiträde är ett särskilt biträde som kan förordnas av allmän domstol för den som har drabbats av ett brott när förundersökning har inletts.

Jag kom 2017-12-23 att vända mig till henne personligen med en uppdragsförfrågan i samma fall och med samma kvinnliga målsägande som advokat Per E Samuelson hade kommit att tacka nej till att upprätta en resningsansökan till Högsta domstolen 2018-08-13.

Även om jag redan då misstänkte att Elisabeth Massi Fritz omtanke om kvinnliga brottsoffer endast gällde i fall där hon kunde kombinera en stor mediabevakning med att debitera staten ett stort antal timmar som målsägandebiträde, så var jag ändå lite hoppfull. Det handlade ju trots allt om en kvinna som utsatts för både grova ekonomiska brott och ett justitiemord:

Från: Johan Svensson
Till: elisabeth.fritz@advokatfritz.com
Datum: 2017-12-23 16:08
Ämne: Fråga om juridisk ombud vid resning och målsägandebiträde i pågående brottmål hovrätten

Hej Elisabeth,

Med anledning av intervjun med dig i DN i går, “Elisabeth Massi Fritz: I min värld finns onda människor” (2017-12-22) undrar jag nu om Advokatbyrån Elisabeth Massi har möjlighet att bistå en resningsansökan i ett pågående brottmål?

I målet har en ensamstående kvinna utsatts för grova ekonomiska brott, som trots att dessa har inneburit långtgående negativa konsekvenser för henne och hennes dotter.

Ändå har såväl tingsrätten som hovrätten och Högsta domstolen avvisat hennes skadeståndsanspråk i strid med rättegångsbalken, prejudikat i Högsta domstolen samt rätten till en rättvis domstolsprövning i regeringsformen och Europakonventionen.

Lika säker som att du anser dig vara “är bäst i Sverige på att företräda utsatta” är jag säker på att de allmänna domstolarnas rättstillämpning inte bara är felaktig, utan att Högsta domstolens beslut att inte bevilja prövningstillstånd är ett justitiemord.

Jag vill nu, som hennes ombud, göra ett sista försök att hjälpa henne att få upprättelse nationellt innan jag tvingas lämna in ett klagomål till Europadomstolen.

Så jag hoppas att du och Advokatbyrån Elisabeth Massi kan bistå mig med sin kompetens och sitt goda anseende genom att stå bakom en första resningsansökan i målet.”

Dessvärre kom advokat Elisabeth Massi Fritz aldrig att besvara min uppdragsförfrågan. Detta trots att jag avslutade mitt mejl med att framhålla att ”Sveriges Advokatsamfund och dess generalsekreterare Anne Ramberg endast tycktes anse att rätten till ett rättsligt ombud var en teoretisk rättighet”.

Att Elisabeth Massi Fritz enligt punkt 3.1 i god advokatsed var skyldig att “snarast meddela om uppdraget inte kan antas” brydde hon sig bevisligen inte heller om (“Regler för Advokatverksamhet”, 2020, fjärde upplagan, s. 27).

Det kom därför inte som någon större överraskning för mig att Elisabeth Massi Fritz senare kom att varnas av Advokatsamfundets disciplinnämnd för ha brutit mot god advokatsed i augusti 2018 och juni 2019. För att hon inte bryr sig om de skyldigheter som gäller enligt god advokatsed visste jag ju då redan.

ADVOKAT MARKO TUHKANEN: ELITBROTTARE, TV-STJÄRNA, FÄNGELSEKUND OCH HATTÄTARE

En annan av Sveriges mest kända advokater är Marko Tuhkanen. I en tidningsartikel i Expressen kom han att beskrivas som ”advokaten och tv-stjärnan” som i egenskap av målsägandebiträde för våldtäktsmannen Niklas Lindgren skulle ” tillvarata Hagamannens intressen som brottsoffer” (”Han ska hjälpa Hagamannen i rättegången”, Expressen 2015-09-25).

De tre männen som misstänktes för att ha misshandlat Niklas Lindgren med en golfklubba kom dock att frikännas i november 2015. Anledningen till advokat Marko Tuhkanen även ansågs vara tv-stjärna berodde på att han skulle komma att vara bisittare till Hasse Aro i Tv4:s nya kriminalprogram ”Brottsplats Sverige” med premiär i september samma år.

I samband med tv-premiären av ”Brottsplats Sverige” blev det känt att Marko Tuhkanen själv dömts för misshandel på krogen vid två tillfällen i unga år och då varit en av de första som hade fått bära fotboja (”Aros nya sidekick i TV4 dömd för brott”, Expressen 2015-09-22).

Marko Tuhkanen var den advokat som genom en resningsansökan fick den morddömde Esa Teittinen frikänd i september 2015 efter åtta år i fängelse (”Esa Teittinen frikänns för mord”, Aftonbladet 2018-09-07). Esa Teittinen, då 62 år, hade 2010 dömts till 15 års fängelse för att ha mördat en vän genom att dränka honom i ett badkar.

I augusti i år kom Marko Tuhkanen, med “en bakgrund som både elitbrottare och fängelsekund”, att meddela att han skulle begära resning i det så kallade Rönnäs-målet (”Blev Rolf Appelblad oskyldigt dömd?”, Aftonbladet 2020-08-22).

Advokat Marko Tuhkanen ansåg då att det var ”ett fruktansvärt rättsövergrepp” att snickaren Lars Appelvik hade dömts till elva års fängelse utan teknisk bevisning som band honom till brottsplatsen på mordnatten.

Lars Appelvik, som försvarades av den så kallade stjärnadvokaten Leif Silbersky i tingsrätten och hovrätten, har dock kommit att medge att den misshandel som ägde rum på platsen dagen innan mordet.

Om att Lars Appelblad överklagade tingsrättens dom där han enbart fälldes till två års fängelse för misshandel på onsdagen men alltså friades för mord och våldtäkt på torsdagen, säger han så här:

”Men på inrådan av Leif Silbersky överklagar de omgående domen till hovrätten. Trots att Lars Appelvik riskerade att dömas för mord, och att åklagaren hade yrkat på livstids fängelse.

– Gud, å gud, vad jag ångrat det där många gånger.”

Den 17 februari i år besvarade advokat Marko Tuhkanen min uppdragsförfrågan från den 8 februari 2020, i samma fall och för samma kvinnliga målsägande som advokat Per E Samuelson och advokat Elisabeth Fritz Massi redan hade tackat nej till i augusti 2018 respektive december 2017, helt kort:

”Avböjer uppdrag”

I min uppdragsförfrågan till advokat Marko Tuhkanen hade jag bland annat kommit att uppge följande:

Från: Johan Svensson
Till: marko@tuhkanen.se
Datum: 2020-02-08 18:51
Ämne: Uppdragsförfrågan till advokat Marko Tuhkanen

Hej Marko,

[…]

Jag vill därför be dig att börja med att åta ett uppdrag som ombud för en målsägande som hade fått sitt liv helt förstört utan min hjälp, men som ändå har vägrats att få sin talan om kränkningsersättning prövad av Hovrätten för Övre Norrland i två olika brottmålsrättegångar.

I det första målet ansåg hovrätten att det var “en annan gärning” än den åklagaren hade väckt åtal för i målet och avvisade hennes yrkande.

I det andra målet ansåg samma hovrätt mindre än ett år senare att det nu var “samma gärning” som åklagaren hade väckt åtal för i det första brottmålet och avvisade därför hennes talan med hänvisning till reglerna om res judicata.

Detta är givetvis en rättslig och logisk omöjlighet: en gärning kan inte båda vara “en annan” och “samma gärning” samtidigt.

Sverige har därför kränkt hennes rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.”

Att även advokat Marko Tuhkanen, liksom advokat Per E Samuelson hade gjort tidigare skulle tacka nej till uppdraget var lite mer förvånade.

För den senare hade fått frågan personligen och då kommit att avböja uppdraget med hänvisning till evig tidsbrist. Advokat Marko Tuhkanen hade fått frågan om han eller hans advokatbyrå kunde åta sig uppdraget:

”Jag skulle därför önska att du eller någon annan advokat från Advokatbyrån Tuhkanen AB företräder henne i en begäran om omprövning i Nämnden för brottsskadeersättning och samtidigt begär muntlig förhandling vid denna.”

Advokat Marko Tuhkanen lämnade in sin resningsansökan för Lars Appelblad till Högsta domstolen 2020-08-26 (se aktbilaga 1 i mål Ö 4558-20). I denna ansökan begärdes ingen omprövning av den dom för misshandel den 19-20 november 2014 som Lars Appelblad dömdes till 2 års fängelse i såväl tingsrätten och hovrätten.

Att advokat Marko Tuhkanen vet att Sverige inte är en rättsstat framgår indirekt av hans uttalande om att han ska äta upp sin hatt om Lars Appelblad inte skulle komma att frikännas för mordet och våldtäkten vid en eventuell ny domstolsprövning i hovrätten (“Dömde Lars Appelvik begär resning i Rönnäs-fallet: ‘Det finns ingen bevisning'”, VK 2020-08-26):

“Advokat Tuhkanen är minst sagt självsäker inför en framtida prövning.

– Jag skulle äta upp min hatt, och jag är inte mycket för textilier, om vi skulle förlora den rättegången. Det är helt omöjligt. Om vi får resning så har jag sagt till min klient att då är han fri. Det är helt uteslutet att jag skulle förlora en kommande rättegång om vi får pröva hans skuld igen.”

För advokat Marko Tuhkanen säger nämligen inte att han ska äta upp sin hatt om Lars Appelblad inte beviljas resning, vilket han vet är något han inte kan lova sina klienter (“Morddömd har möjlighet att få resning”, DN 2017-10-28):

“Om det ändå skulle bli fråga om en ny rättegång är Marko Tuhkanen övertygad om att Esa Teittinen skulle bli frikänd. – Jag äter upp min hatt om jag inte skulle vinna en sådan förhandling.”

Så här skriver jag till exempelvis om Högsta domstolens summariska avslag i strid med Europakonventionen i blogginlägget “Därför uppfyller den svenska orättsstaten inte villkoren för rättsstaten”, Orattsstaten.se 2019-10-15):

“I Norge inrättades 2004 ett oberoende resningsinstitut. Den norska resningskommissionen har sedan dess kommit att bevilja resning i 15 % av fallen (“Fler vill ha ett oberoende resningsinstitut”, Dagens-Nyheter 2018-02-04). Med samma siffror för en svensk motsvarighet skulle det kunna innebära att Högsta domstolen i Sverige kommit att avslå så många som 800 mål per år, trots att det funnits skäl att bevilja prövningstillstånd.”

En annan som är bekant med Högsta domstolens godtyckliga hantering av prövningstillstånd är Kaj Linna, som 2018 fick ett rekordhögt skadestånd på 18 miljoner kronor av den svenska staten för den tid han suttit oskyldigt dömd i nästan 13 år för ett rånmord i Kalamark utanför Piteå.

Kaj Linna beviljades prövningstillstånd först vid sin fjärde ansökan i december 2016 och då mest troligt bara för att fallet börjat granskas i medierna (“Kaj Linna i tårar: ‘Nu är det över'”, Norrbottens affärer 2017-05-30). Han hade då bland annat nekats resning både 2006 och 2010.

Advokat Marko Tuhkanen kan alltså inte lova sina klienter att han ska äta upp sin hatt om de inte får resning. För i rättsstaten Sverige räcker det inte ens med bevisning som bevisar morddömdas oskuld för att Högsta domstolen ska bevilja prövningstillstånd.

SLUTSATSER OM DE SVENSKA MEDIERNAS GRANSKNING AV RÄTTSVÄSENDET OCH ADVOKATERNAS OINTRESSE FÖR UPPDRAG FRÅN ENSKILDA

Enligt advokat Viktor Banke är det alltså bara brottmålsadvokater som har hamnat i en beroendeställning till grovt kriminella som kan anses vara gangsteradvokater.

Det innebär att advokat Edip Samuelsson enligt Viktor Banke är en av dessa advokater. Han kom nämligen att varnas av och få 50 000 kronor i böter av Advokatsamfundet för att ha brutit mot god advokatsed när han förde ut information från häktet ( “Släktnätverket Ali Khans advokat Edip Samuelsson fick varning”, Expressen 2020-09-04).

Både den åklagare som anmälde honom till Disciplinnämnden, kammaråklagare Klaudia Mathé, och riksdagsledamoten Hanif Bali (M), tyckte att Advokatsamfundet borde ha uteslutit Edip Samuelsson. Enligt Hanif Bali leder klankriminalitet “till korruption, som i Italien där advokater inte är lojala mot advokatetiken och rättsstaten utan mot klan och familj”.

Vad Viktor Banke ansåg i Advokatsamfundets disciplinärende mot advokat Edip Samuelsson, som för tretton år sedan hyllades i media för att ha arbetat ideellt som advokat en (!) timme i månaden i syfte att “förbättra kårens rykte” (“Han ger invånarna gratis advokathjälp”, Aftonbladet 2007-09-07), är oklart.

Viktor Banke uppger nämligen endast att gangsteradvokaterna, de “som sitter i knäet” på sina grovt kriminella klienter, “riskerar ryktet för alla oss andra”.

Klart är dock att varken advokat Viktor Banke eller någon annan tycks anse att det är ett problem med advokater som inte vill eller vågar åta sig klienter som anser sig ha utsatts för grova brott av höga domare.

En sådan är advokat Per E Samuelson, som den 13 augusti 2018 tackade nej till att åta sig uppdrag mot ett flertal hovrättsdomare som påstods ha begått grova brott mot en klient med hänvisning till, en sedan dess pågående, “tidsbrist”.

Att varken han eller någon annan svensk advokat tycks vilja avslöja de domare som i dag begår rättsövergrepp innan det har gått 25 år, gör honom till verklighetens gangsteradvokater.

För detta faktum leder till den ofrånkomliga slutsatsen att de “inte är lojala mot advokatetiken och rättsstaten”, utan mot staten. Det gör, i sin tur, Sverige till en märklig rättsstat.

I Sverige hyllas brottmålsadvokater, målsägandebiträden och offentliga biträden med uppdrag som är betalda med offentliga medel för medborgarrättskämpar av medierna. Detta trots att advokaterna i praktiken försvarar staten mot att behöva efterleva rättsstatens principer.

I andra länder anses sådana inte kunna vara personer som avlönas av staten, utan som ideellt eller i varje fall utan statlig ersättning bedriver opposition och motarbetas av densamma.

Människorättsaktivisten Martin Luther King utreddes av FBI och motarbetades av amerikanska myndigheter när han kämpade för svartas rättigheter i USA och Nelson Mandela kom att sitta fängslad i 27 år för sin fredliga kamp mot Sydafrikas apartheid. Båda två kom att tilldelas Nobels fredspris för sitt arbete, Martin Luther King 1964 och Nelson Mandela 1993.

I onsdags greps oppositionspolitikern Maria Kolesnikova av Belarus säkerhetstjänst (”Kolesnikova undvek exil – rev sönder passet”, Aftonbladet 2020-09-08). Sveriges utrikesminister Ann Linde (S) skrev i ett Twitter-inlägg samma dag att hon var ”bestört över fortsatta och godtyckliga gripanden och att oppositionella i Belarus tvingas i exil”. Ann Linde kallade detta för ”ett nytt lågvattenmärke i ett förtryck som blir allt mer laglöst”.

Samtidigt företräder Ann Linde rättsstaten Sverige, en stat som fortsätter att upprätthålla domstolarnas godtyckliga tillämpning av lag till statens fördel och medborgarnas nackdel. Någon politisk opposition i frågan finns inte heller, alla riksdagens partier har lämnat sitt tysta samtycke till laglösheten.

Detta med statligt avlönade människorättskämpar, advokater som inte ens åtar sig betalda uppdrag i medborgarnas kamp för deras rätt till rättvisa rättegångar.

I varje fall inte så länge medborgarnas motpart är den svenska staten.