I går publicerade Christopher Jarnvall, utgivare på Nyhetsbyrån Nota Bene, min andra text “Medierna och rättsstaten – hur fungerar de egentligen?” (2020-08-06).

På nyhetsbyråns sida i Facebook, “NB Nyhetsbyrån”, presenterades texten så här:

“Vox Populi:
Hur mår vår rättsstat egentligen och vad är medias roll som ”tredje statsmakten”? Uppfyller de verkligen sina åtaganden som fria och oberoende granskare? Och hur svarar den allestädes närvarande Leif G W Persson egentligen upp mot det breda förtroende vi har för hans granskande roll?”

I texten fortsätter jag att granska granskarna, den här gången Leif GW Persson och SVT med utgångspunkt i hans löfte att granska mina påståenden om allvarliga missförhållanden i det svenska rättssystemet.

Dessa skulle nämligen, 40 år efter den s k Geijeraffären, komma att motbevisa hans påstående till tidningen Expressen 2017-05-31 (“Leif GW Persson: ‘Kaj Linna kommer att frias'”) att fall som Kaj Linna och Kevin-fallet var “undantag, förvisso sorgliga sådana”.

Jag inleder min text med att skriva om SVT:s uppdrag som granskare:

“SVT ägs sedan 1994 inte av staten, utan av en stiftelse för att garantera företagets oberoende och skydda det från påtryckningar. En av de viktigaste uppgifterna för SVT är att ”granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna”.

I teorin ska SVT alltså skydda oss från att staten systematiskt kränker vår rätt till en rättvis rättegång, något vi är garanterade enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.

Men hur är det i praktiken? Stämmer detta? Granskar SVT allvarliga påståenden om missförhållanden inom rättsstaten?”

Den som vill läsa en längre text där fokuset ligger på Leif GW Persson och hans mejl till mig kan läsa inlägget “Leif GW och medaljens baksida” (2020-08-07).